Tänk på att författaren riktar sig enbart till ryska folket och dom styrande i ryska systemet. Och tro inte för ett ögonblick att han skrev denna för att vilja ändra på rysslands stormakts-komplex! Han kritiserar i boken aldrig hur ryssland agerar i omvärlden. Utan vill framhäva den stolta ryska armén, som borde varit bättre om inte för all korruption och nepotism. Vi ska nog vara glada att ryska armén är såpass dålig som den är. För hur skulle det se ut i Europa annars...

En rysk avhoppare som försöker rentvå sig själv efter att ha varit med i två smutsiga krig. Han är i Frankrike och fick ett förlag att skriva denna bok med löfte om att skänka pengarna från denna bok till Ukraina, när boken väl kommer ut så väljer han att stämma förlaget för att behålla pengarna själv.Själva boken är dåligt skriven och lögnerna hopar sig, Pavel gör ett offer av sig själv

Starkt gjort att skriva denna. Ställer viktiga frågor till mänskligheten. Får mig att känna visst hopp om Ryssland.

Utan författarens beskrivning av vad som han upplever vara det bedrövliga tillståndet i den Ryska armén skulle den här boken falla platt. Det finns liksom ingen riktig historia att falla tillbaka på och det han har upplevt - tiden på sjukhus där han behandlas för ögonbesvär (!), tiden i Ukraina och tiden som nygammal kontraktsanställd soldat innan invasionen - är helt enkelt för ointressant. Till detta ska dessutom läggas låg litterär höjd och en väldigt grund analys i slutet av boken. Nu ryktas det dessutom att överskottet från boken inte alls kommer att skänkas till Ukraina som utlovats och då försvinner den enda kvarvarande anledningen att överhuvudtaget läsa eller lyssna på boken.

Mycket intressant och skrämmande på samma gång att få en inblick i det ryska systemet.

Läs den! Tack för att du orkat uttrycka dig så tydligt! Tack för att vi får förstå dina tankar och kampen för fred frihet och livet!

Dessa ryssar...

En oppositionell rysk fallskärmsjägares röst mot kriget, mot ett korrupt system. Kan det sägas bättre? Läs och förvånas!

Tråkig, Upprepande, inget nytt…

Boken återger författarens väldigt ryska syn, sin kärlek till VDB, han sörjer sitt imperium och att den ryska krigsmakten är korrupt, illa tränad och på många sätt omodern och toppstyrd. Han är mån om att inte vara en fegis och verkar stolt över sitt personliga manliga mod. Att han deltagit i ett kriminellt krig, verkar han inte riktigt förstå. Han älskar sitt imperium och den ryska armén, han reflekterar inte över den ondska och de gissel som den ryska armén varit i århundraden. Tyvärr förstår han inte att skämmas över de övergrepp han varit en del av, det hela påminner om liknade böcker som jag last av tyska soldater som på ett liknade sätt mördat och invaderat. Det finns inte mycket hopp för Ryssland, de imperialistiska värderingarna är djup rotade bland många ryssar, det här är inte Rysslands sista anfallskrig.