Vardagar tillhör mina favoriter! Ulf är en fantastisk samtidsskildrare, naturskildrande, mat/bokrecensent, rolig ”gnällgubbe ” och ordekvilibrist, ja böckerna innehåller mycket och han läser dem bäst! Fortsätt med det, tack!

Ulf Lundells dagboksanteckningar i Vardagar 9, fångar in mej som alla hans tidigare Vardagar böcker.Hans anteckningar fängslar, ger mej nya perspektiv och mycket igenkänning, så befriande att veta att det finns fler.Han får mej att tänka i nya banor.Alltid lika stor tomthet när boken är slut, måtte det komma fler.Hans anteckningar innehåller allt av det som livet är med ingredienser av humor, frustration, oro, värme och en oerhörd kunskap.Att lyssna på hans böcker ger mej lugn och en balsam för själen

Lundell gör det gång på gång!!! Personliga tankar om vardagen på hans helt egna fantastiska vis i bokform. Kan inte bli bättre!!!

Läst alla 9 vardagar nu. Han skriver så skönt, härligt att läsa / lyssna på. Gillar att Vardagarserien inte handlar om nånting. Förutom hans vardagar. I naturen. Fågelmatningen . I bilen. I mataffären. På galleriet. I ateljén. I trädgården. På alla lunchkrogarna, inkl recensioner. Han tar en helt meningslöst med när alla maskiner, åkgräsklippare, bilar, elektronik, värmepannor, tvättmaskiner och diskmasin mm går sönder. Varvat med konsertförberedelser, ständiga hotellbyten i Stockholm med sina katastrofala äggröror. Plus lite rapporter om det katastrofala världsläget ofta gm högläsning från morgontidningarna. Underbart.

Längtar till nästa!

Fin dagbok med högt och lågt i god blandning. Gnällig? Javisst, men på ett intelligent, underhållande sätt.

Sorgligt att boken är slut! Lundells dagböcker tillhör absolut en av de bästa jag läst!! Hans beskrivning av naturen är outstanding! Gillar hans humor, hans ärlighet!!

Rakt på sak. Modigt att vräka ur sig sina innersta tankar

Alltid lika välkommet med en ny bok i ”dagboksserien Vardagar”. Ett stort spann mellan vardagsgöromål och djupa existensiella funderingar blandat med en ”uppfiskande sarkasm”, skratta högt ibland.. nåja, skrattet fastnar i halsen ganska omgående när man betänker allvaret bakom sarkasmen.. man frågar sej.. är vi människor ”felkonstruerade”?.. denna ovilja att vilja varandra gott, alla dessa konflikter, krig och annat elände vi alltid sysslat med.. man blir skeptisk till människosläktet. Tycks varken finnas mening eller mål, bara här och nu.. evolutionen är obegriplig och att söka tröst och mening i religion eller liknande är självbedrägeri.. man får sträva på så gott man förmår, en ”stor nypa” acceptans är nog ett måste för att stå ut med detta mysterium som livet nog får betraktas som..

Briljant.