Strindberg är gud

Självbiografin om den mytomspunna Infernokrisen är inte fullt så dramatiskt som den kan tänkas, men den är skräckinjagande. Strindberg blottar här sina upplevelser och irrläror, och man kan nästan känna hur utlämnad man måste vara, då man lider av vanföreställningar, förföljelsemani och depression, samtidigt som man gör misstaget att dra sig till ockultism, satanism och alternativ vetenskap.En bok, inte för alla, men för den som tycker om Strindberg, och nödvändig för den som söker förståelse om denna ikon.En neutral inläsare som saknar den passion som Strindbergs alster fordrar drar ned betyget något.

Så där. Han hade problem, den mannen.

Läste ”Inferno” som ung, upplevde den annorlunda då, mera kaosartad och svårbegriplig, med stigande ålder förstår jag boken bättre.. en vilsen, paranoid och kanske psykotisk Strindberg.. en sorgesam period i hans liv.. orsaken/orsakerna till vad som utlöste detta kan man ju bara gissa.. trasiga relationer, grubblerier mm.. boken är mera sorgligt än bra men intressant att läsa någon som sätter ord på hur han upplevde sin situation i det tillståndet han var då 🤔

Bedrövlig inläsning av fantastisk bok.

Lysande! Om livets stora frågor av Sveriges vassaste penna!

Så jäkla rolig

Superegot strindberg leker amatörkemist (syre i grundämnet svavel!) och gottar sig i sin navels förträfflighet istället för att ta sig samman och se till dottern. Som en blogger, både språkligt och utifrån föreställningen att hela världen kretsar kring honom. Och så lättkränkt! Vad får de ängsliga svenskarna att dyrka det här? Höjdpunkten är när de franska studenterna spottar på och örfilar honom - vive la France!

Mäktig bok. Spirituell. Insiktsfull.