#Traumaskolan rekommenderar varmt denna bok för dig som vill ta del av Pernillas traumahistoria. Sjukvården behöver förbättras i kunskap & bemötande av CPTSD för ett trauma-informerat samhälle där historien ges större utrymme än DSM-manualen. 🙏

Väl vald uppläsare som får den gripande, men ändå roligt skrivna texten om ett så hjärtekramande ämne att det verkligen kännas! Ser fram emot att följa dig i din nästa bok Pernilla, väldigt bra gjort! ❤️❤️❤️

Jag blev tagen. På många plan. Kanske till viss del för att den utspelar sig i en bekant miljö och tid. Med referensramar som är så nära och väl beskrivna. Men också för att den skapar funderingar runt hur föräldraskap formar oss även när allt verkar bra. Den är vacker. Rolig. Och när den är sorglig är den ändå uthärdlig. Välskriven och med ett rinnande språk.

Tankeväckande och bra skrivet samt en bra uppläsare.

Välskriven Bra uppläsare

Beskrivning av en självfixerad och oresonlig och oförlåtande person. Avsnitten som handlar om barndom och uppväxt är ändå intressanta att följa. Där kan man också ha förståelse för en omogen och barnslig egofixering. Men de avsnitt som beskriver personen i vuxen ålder är bisarra i sin totala brist på förståelse och förlåtelse av att ingen är ofelbar. De flesta föräldrar försöker ändå handla efter bästa förmåga, utifrån sina förutsättningar. Här läggs all möjlig skuld och tillkortakommanden på föräldrarna och detta ältas i det oändliga. Släpp det, försök förstå och gå vidare. Det gör de flesta mogna vuxna.

Intressant och välskriven bok!Men - så oförsonlig och dömande mot föräldrarna som tillhörde en äldre generation! De gjorde säkert det som de trodde var bäst för sina barn. Och hur länge sträcker sig föräldraansvaret gentemot ett vuxet barn som t ex vägrar acceptera sina föräldrars val av bostadsort, och som bryter ihop över ett framtida inställt julfirande? Och det känns nästan lite nedsättande att genomgående kalla sin terapeut för ”Duvemåla” En bra bok ska väcka känslor och det gjorde denna verkligen!

Mycket bra om hur det för många var att växa upp på 70-talet. Om känslomässig frånvaro och hur det kan påverka en långt upp i vuxen ålder.

Bästa inläsare av alla här på Storytel, Gabriella Boris driver fram berättelsen så att lyssnaren verkligen är huvudkaraktären i boken.

Massor med igenkänningsfaktor! Välskriven, insiktsfull utan att bli självömkande eller sentimental.