Kändes mycket obehagligt att någon tar sig friheten att kliva in i en avliden människas huvud och hitta på vad hon skulle ha känt under sitt sista levnadsår innan självmordet. Det finns dessutom en dotter kvar i livet. Jag kunde inte läsa färdigt.

En intensiv sprakande historia från Sylvias eget huvud. Älskar tempot, dråpligheterna, hennes självbild och skeva verklighet. Och Lena Endre, vilken fantastisk uppläsare!

Rörligt intellekt och tvära kast med sina tankar om sitt liv, en kvinnas nästintill hysteriskt funderande om allt och inget.

Vilken uppläsare! Nog den bästa inläsningen jag hört (förutom möjligen den engelska inläsningen till Eleonor Oliphant is Completely Fine). Nu till boken. Jag hade inte så höga förväntningar till den av ngn anledning, men wow!! Det tog en stund innan jag förstod hur wow den faktiskt var, men sen så var det wow resten av vägen. Man kan riktigt känna hur manin suger tag i huvudpersonen, hur den tillsammans med mannens svek och den alltför stora bördan förvandlar henne till en trasdocka. Moderskapet kontra det egna jagets frihet beskrivs oerhört skickligt enligt mig.

Det är ju problematiskt när man skriver en roman om en person som funnits. Det blir inte särskilt bra den här gången heller. Och väldigt mycket prat om att knulla.

Topp 3 bästa böcker i år och självklar kandidat till Augustpriset!

Lyssnade iallafall 3,5 timmar men gav sedan upp. Denna va inget för mig...

Lena Endre läser och tolkar den så den blir ett mästerverk

Plathomania igen. Ämnet måste väl snart vara uttjatat. Dessutom att emulera en tragiskt död människas tankeliv - om än i romanform- måste anses mindre lämpligt. I vart fall om produkten inget nytt och viktigt har idagenlagt. Tjatigt självcentrerad!. Hur kunde denna bok få Augustpriset är svårbegripligt.

Vilken nerv! Strålande uppläsning.