Det är en intressant tid som skildras, och en tid som i hög grad utgör grunden för det politiska landskap vi haft ända in i vår tid. De Geer var den svagaste av statsministrarna runt Första Världskriget, men ändå hade jag nog önskat ett något tydligare porträtt. Det blir lite väl många detaljer från turerna runt den kortlivade ministärens tillkomst och fall, samtidigt som det förstås är informativt. Något egentligt grepp om personen Louis De Geer d.y. fick jag inte, kanske mest för att boken är tydligt akademisk i tonen. I kombination med biografierna om Hjalmar Hammarskjöld, dito Branting, Carl Schwartz, Karl Staaf och Nils Edén uppstår emellertid en desto klarare bild av tiden och den politiska situationen som sådan. Inte minst står det klart hur snävt perspektivet varit i det Svenska narrativet som också varit högst socialdemokratiskt. Kung Gustaf V:s situation och övergången från den gamla konstitutionella formen till den nya, samt de konkreta svårigheterna med förskjutningen av de representativa partibildningarna och arbetsformerna gör hela skeendet begripligt. Inte minst blir det också tydligt att vi har Kungens och Hjalmar Brantings personliga heder och goda viljor att tacka för den fredliga utveckling vi fick. I dessa tider som i hög grad har motsvarande problem får man hoppas att liknande krafter kan komma att dominera, även om enskilda personer har långt svårare att trånga igenom de betongfundament som våra gamla politiska partier utgör. Men man kan hoppas. Utmärkt inläsning som borde bilda skola. Så ska historiska verk läsas! Boken är totalt sett väl värd att höras trots mina invändningar. Bäst är att höra samtliga statsministerbiografier i kronologisk ordning utifrån regeringstid. Vill man förstå varför Sveriges politik ser ut som den gör, är det från 1907 och Oscar II:s bortgång som väsentligheterna kommer.