Konstig och obehaglig story. Känns inte trovärdig. Hur många grymma konstiga människor finns det? Sätta noga i bur? Så absurt. Ville sluta läsa men fortsatte då jag trodde det skulle komma någon slags sensmoral på slutet, men den kom aldrig (som jag förstod i varje fall). Rekommenderar den inte!

Nästan samma nerv och djuplodande nagelfarande av en destruktiv relation som i de ”Polyglotta älskarna”. Fann behållning i den sistnämnda, så rekommenderas även ”Djävulsgreppet”.

Vilket dravel. Blev ännu sämre av en tondöv uppläsare som låter som hon läser med plutande mun och vill ge något slags gulligt skimmer över en sjuk människa som tror hon är besatt av demoner. Kämpade mig igenom till slutet.

Vilket geni. Underbart annorlunda. Mer mer mer snälla Wolff…

En intensiv och närmast gastkramande skildring av en kvinnas inre när hon dras djupare och djupare in i ett destruktivt förhållande.

Haft dubbla känslor till den här boken. Tog ett litet tag att komma in i språket, sen tyckte jag den blev bra ett tag, för dra iväg och bli lite väl osannolik och konstig. Blev stundvis irriterad på både uppläsare och huvudperson, men ville ändå lyssna klart. Ingen favorit.

Bland det sämsta jag läst

Ja, vad skall man säga om denna bok? Inte något för mig. Könskamp in absurdum?Vad vet jag? Livligt språk och driv, men lämnar mig kall.

Hade nog varit bättre att läsa själv. Uppläsaren läste som hon berättade en saga för ett barn, vilket inte alls passade, synd.

Älskade! Språket, berättelsen, twisten, insikterna. Allt!