Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek: "SAATANAN SIKA", djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring och i vägen… Skoldagen var slut. De andra i klassen stod strösslade här och där. De glodde och gapade, som gäddorna pappa dängde ihjäl med kniven om somrarna.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken. Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.
Eija Hetekivi Olssons omtumlande debut Ingenbarnsland utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
© 2017 Norstedts (Ljudbok): 9789113081663
© 2021 Norstedts (E-bok): 9789113123226
Utgivningsdatum
Ljudbok: 18 maj 2017
E-bok: 16 december 2021
Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek: "SAATANAN SIKA", djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring och i vägen… Skoldagen var slut. De andra i klassen stod strösslade här och där. De glodde och gapade, som gäddorna pappa dängde ihjäl med kniven om somrarna.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken. Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.
Eija Hetekivi Olssons omtumlande debut Ingenbarnsland utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
© 2017 Norstedts (Ljudbok): 9789113081663
© 2021 Norstedts (E-bok): 9789113123226
Utgivningsdatum
Ljudbok: 18 maj 2017
E-bok: 16 december 2021
Kliv in i en oändlig värld av stories
Helhetsbetyg baserat på 267 betyg
Tankeväckande
Bladvändare
Rolig
Ladda ner appen för att vara med i snacket och lämna recensioner.
Visar 10 av 267
eva
24 maj 2017
Makalös uppläsning av otrolig bok,en av de mest äkta uppväxtskildringar jag läst,snacka om att sitta förhäxad.Det enda jag skulle kunna invända är att Mira känns nästan för stark o osårbar för att bara riktigt på riktigt,någon liten skörhet skulle göra henne mera mänsklig
Gunilla
16 juli 2017
Fantastisk skildring av en tuff verklighet
Anette
21 aug. 2021
Gillar att boken läses av författaren! Å att den är på dialekt, göteborgska, höjer boken! Perfekt! Böcker av Eija borde läsas av politiker, så de förstår hur det är att växa upp i förorter! Bra för alla att läsa. En bra samhällsskildring!
MEW
25 maj 2018
Lyssna och njut!
Maria
28 maj 2017
Klarar tyvärr inte av att lyssna på författarens egen inläsning. Synd för jag var uppriktigt intresserad av boken.
Anna
7 feb. 2022
Så förbannat bra!!
S
30 aug. 2021
Väldigt bra uppläsning!
Vanja
30 sep. 2020
Helt ok bok, ibland något förvirrande.
Sara
27 feb. 2023
Om att växa upp i förorten med finska föräldrar sett ur en tjejs perspektiv med ett jävlar anamma. Att vilja distansera sig och ”ta sig vidare” men samtidigt inte. Passande språkton och karaktärsgestaltning av huvudkaraktären Mira.
Hanna
11 jan. 2022
Tyckte tyvärr att berättandet föll platt. Det känns som en tillplattad återgivelse av komplexa liv. Karaktärerna i boken saknade djup, utveckling och som läsare fick man sällan delta i någon tanke eller eftertanke kring beslut och händelser vilket gjorde att det ofta kändes som att handlandet inte stämde överens med de tankar och åsikter huvudkaraktären besatt. Ofta var språket i återgivelser av situationer hårt och ”äckligt” vilket kanske skulle tillföra någon sorts edge men kändes onödigt många gånger.
Svenska
Sverige