Boken är lite väl ”Omständigt” skriven, och definitivt en bok i serien som saknar en stark koppling till en röd tråd. Detta tror jag dels beror på ”idé-fattigdom” för själva kärnan i boken och blir lätt utsvävad i småsaker som på många ställen känns som om L-Child inte riktigt har genomtänkt det hela riktigt. Med falnad och otillräckligt inspiration tidvis, blir/känns det som om skrivandet ”stannar” upp på ”detaljer” som får gång på gång en omständig och onödigt förklaring som ofta saknar helt värde för själva ”storyn” i helhet.. Tomma ord är inget annat än ”hål” i berättelsen. Utifrån det perspektivet gör Rosman så hyfsat det går, även om engelskan är ett”rikare” språk än exv svenskan.. Det kvarstår ändå att uppehållandet vid mindre viktig information för storyn , gör ju att den tuggas lätt till mindre bitar här och där som faller ur berättelsen direkt. Det genomgående resultatet blir en ”svajig” berättelse, både som läst av Rosman och som läst av läsaren. En ”bättre” översättning är ju önskvärt rent generellt, men jag tror inte det räddar denna boken eftersom känslighet för spänst och kraft missas lite väl ofta rent genomgående tycker jag,,,tyvärr. (Men helt klart läsvärd ändå, naturligtvis)✨ Med vänlig hälsning, Curt-A N S. (tjitji)..

Första halvan av romanen är riktigt bra, men den faller rejält på slutet. Detaljer och beskrivningar som i vissa fall är onödiga och överflödiga, och i vissa fall alldeles för omstädliga. Lyssnat på 14 Reacher och denna var lite mitt emellan. Långt från Dollar, Prickskytten och 61 timmar.

Helt ok men lite torrt slut.

Nope, svårt hålla intresset uppe. M Roosman som vanligt njutbar berättarröst.

Varken bättre eller sämre än de övriga jag läst/lyssnat på. En habil Reacher helt enkelt. För en gångs skull reagerar jag inte på stora brister i översättningen.

Lee Child alltid bäst.

Intressant som vanligt

Bjef

Läst

T