Torgny Lindgren skriver sina minnen, som tillsammans bildar en berättelse. Vad som är sant och har hänt på riktigt kommer läsaren troligen aldrig att få veta. Och det är inte heller poängen. Minnet är som vi vet en högst otillförlitlig källa.
"Du borde skriva dina Minnen, sade förläggaren. Det kan jag inte, sade jag. Jag har inga minnen. Vilken av mina sex förläggare det var, minns jag inte. Förmodligen alla sex fast vid olika tidpunkter. Bokförläggare är förbrukningsartiklar. De har alla samma sorts önskningar. Alla människor har minnen, sade förläggaren och log mot mig, han eller hon trodde att jag ville göra mig märkvärdig genom att hävda att jag saknade minnen. Jag inbillar mig inte att jag minns någonting, sade jag. Snart ett halvt sekel har jag försörjt mig på mina inbillningar. De har varit mycket omfattande. Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt. Författares Minnen är ganska efterfrågade, sade förläggaren och tecknade med pekfingret i luften försäljningsavdelningens grafiska översikt. Jag skulle kunna visa dig försäljningssiffrorna. Du vet mycket väl, påpekade jag, att jag inte förstår siffror. Jag minns dem inte. Om jag kunnat minnas siffror hade jag inte blivit författare. Jag förstår din tanke, sade förläggaren. Dagarna och åren flimrar bara förbi. Vi kan inte hålla någonting kvar. Men djupast inne i oss finns ändå alltsammans lagrat. Bortom vattnet nedanför förlagets fönster glänste Stockholms förnämsta byggnader i middagssolen. I alla de där ståtliga husen hade jag vid skilda tillfällen varit gäst. När och varför minns jag inte. Javisst, sade jag, allting lagras och komposteras inne i oss, på vilka ställen i kroppen vet jag inte. Men minnen är det inte.
Har du aldrig skrivit dagbok? undrade förläggaren. Hela mitt liv, sade jag. Temperatur och molnighet morgon och kväll. Människors namn, de flesta är döda. Jag säger ofta: Vart tog han vägen? och någon annan säger: Han dog ju för flera år sedan på ett vårdhem i Örebro. Järnvägsstationer, flygplatser. Bilar som jag köpt och sålt. Gatuadresser i Wien och München och Paris och Berlin. Förstoppningar och diarréer. Nätter utan sömn. Nå, där ser du! Nej, sade jag. Där finns inga minnen."
© 2010 Norstedts (Ljudbok): 9789113033358
© 2010 Norstedts (E-bok): 9789113033204
Utgivningsdatum
Ljudbok: 13 september 2010
E-bok: 30 september 2010
Torgny Lindgren skriver sina minnen, som tillsammans bildar en berättelse. Vad som är sant och har hänt på riktigt kommer läsaren troligen aldrig att få veta. Och det är inte heller poängen. Minnet är som vi vet en högst otillförlitlig källa.
"Du borde skriva dina Minnen, sade förläggaren. Det kan jag inte, sade jag. Jag har inga minnen. Vilken av mina sex förläggare det var, minns jag inte. Förmodligen alla sex fast vid olika tidpunkter. Bokförläggare är förbrukningsartiklar. De har alla samma sorts önskningar. Alla människor har minnen, sade förläggaren och log mot mig, han eller hon trodde att jag ville göra mig märkvärdig genom att hävda att jag saknade minnen. Jag inbillar mig inte att jag minns någonting, sade jag. Snart ett halvt sekel har jag försörjt mig på mina inbillningar. De har varit mycket omfattande. Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt. Författares Minnen är ganska efterfrågade, sade förläggaren och tecknade med pekfingret i luften försäljningsavdelningens grafiska översikt. Jag skulle kunna visa dig försäljningssiffrorna. Du vet mycket väl, påpekade jag, att jag inte förstår siffror. Jag minns dem inte. Om jag kunnat minnas siffror hade jag inte blivit författare. Jag förstår din tanke, sade förläggaren. Dagarna och åren flimrar bara förbi. Vi kan inte hålla någonting kvar. Men djupast inne i oss finns ändå alltsammans lagrat. Bortom vattnet nedanför förlagets fönster glänste Stockholms förnämsta byggnader i middagssolen. I alla de där ståtliga husen hade jag vid skilda tillfällen varit gäst. När och varför minns jag inte. Javisst, sade jag, allting lagras och komposteras inne i oss, på vilka ställen i kroppen vet jag inte. Men minnen är det inte.
Har du aldrig skrivit dagbok? undrade förläggaren. Hela mitt liv, sade jag. Temperatur och molnighet morgon och kväll. Människors namn, de flesta är döda. Jag säger ofta: Vart tog han vägen? och någon annan säger: Han dog ju för flera år sedan på ett vårdhem i Örebro. Järnvägsstationer, flygplatser. Bilar som jag köpt och sålt. Gatuadresser i Wien och München och Paris och Berlin. Förstoppningar och diarréer. Nätter utan sömn. Nå, där ser du! Nej, sade jag. Där finns inga minnen."
© 2010 Norstedts (Ljudbok): 9789113033358
© 2010 Norstedts (E-bok): 9789113033204
Utgivningsdatum
Ljudbok: 13 september 2010
E-bok: 30 september 2010
Kliv in i en oändlig värld av stories
Helhetsbetyg baserat på 488 betyg
Tankeväckande
Mysig
Hjärtevärmande
Ladda ner appen för att vara med i snacket och lämna recensioner.
Visar 10 av 488
Sherry
12 dec. 2011
En av våra stora berättare! Lyssnar för andra gången - som med all litteratur av den här digniteten blir boken bara bättre och bättre! Tack Torgny Lindgren och tack Storytel! Mer av den här kvaliteten! Mer skönlitteratur -
Nisse
10 juli 2012
Torgnys minnen i all ära, men språkbruket och berättartekniken bildar ljuv musik som ingen bör missa.
Eva
31 juli 2021
Fantastisk bok!Svensk litteratur när den är som näst.
Bengt
8 mars 2021
Jag har alltid älskat hans böcker, nu har han också läst för mig på sin egen dialekt. Det blir sex stjärnor
Bengt
26 jan. 2022
Att få vistas bland en författares tankar är som att glida fram i ett jättelikt akvarium med förunderliga fiskar!
Monica
26 apr. 2022
Torgny skriver om sin släkt, som också delvis är min . Han skriver om Kläppen och Norsjö, där jag föddes och växte upp. Jag blir rörd till tårar ibland!
Isa
15 juli 2020
Annorlunda och fin levnadsteckning.
Maria
29 dec. 2011
Bra början - tråkigt slut. Intressanta, roliga och fängslande västerbottensminnen, men tråkiga om konst- o litteratur...
Teddy
1 feb. 2022
En av de största författarna vi har ger en personlig inblick i skapandet och levandets frågor!
Fredrik
24 nov. 2022
Alltid bra!
Svenska
Sverige