Början av boken utspelar sig fortfarande i staden efter Finistère, men trots Atlanten, trots grannarna de galna, oumbärliga grannarna, trots mitt skrivande, läsande, det franska språket, kulturen och sjukvården, tågen som går enligt tidtabellerna, snäckorna och de märkliga maneterna på stränderna, de amerikanska polisserierna med våldsbenägna psykopater som jag ser på kvällarna, trots allt som är bra, allt som jag kommer att uppskatta helt och fullt först när jag har lämnat det, trots allt, är jag på väg därifrån