'Då var hon 16 år, cyklade genom Pålsjö skog i nysydda månviolsklänningen, hade huvudet fullt av larmande tankar: Här kommer jag, jag är vacker och stark. Fingertopparna mindes klänningstygets behagliga struktur, modellens perfekta passform, brösten låg som gjutna i dekolletaget, de solbruna benen framhävdes av den korta kjolens svepande klockvidd. Grann flickungen. Dum skitunge. Månviolsklänningen, fläckad av blod och tårar, togs ifrån henne. Tig! Annars får vi skämmas i tid och evighet. Henry fick aldrig veta. Hon var rädd att han skulle gå ifrån henne. När hon var så gott som säker på att han inte skulle göra det gjorde han det. Han försvann.' Följ med på denna hisnande resa genom ett liv; en stundtals rolig, stundtals nattsvart resa.