Doris Dahlin växte upp i Härnösand. Trots att det inte är länge sedan skildrar hon i sin självbiografi ett Sverige i armod. Hon levde som barn mitt i det med resultat att hon blev rädd för livet... och rädd för döden. Det hjälpte inte att hon var ett mycket efterlängtat barn, hon fick ändå gå med trasiga tänder. Det hjälpte inte att familjen älskade pappan, han var alkoholist ändå. När mamman till sist inte orkade längre fanns ingen hjälp att få.