Cellsamt spännande av en vetenskapsjournalist

Som jag längtade efter den här boken. Jag tjatade tills den kom om hur bra den skulle vara. Jag läste alla recensioner jag kom över och de bekräftade allt som jag trodde att den skulle vara. Så kom den då äntligen till Storytel – och självklart kastade jag mig över den. Livet är ändå bra flott när vi får in något man gått och längtat efter.

Jag pratar såklart om Den odödliga Henrietta Lacks. Historien om fattig svart kvinna som dog av livmoderhalscancer år 1951 men vars celler har levt vidare och revolutionerat modern medicinsk forskning. Henrietta Lacks godkände aldrig något cellprov och hennes familj lever fortfarande i fattigdom – trots att dagspriset på ett provrör med HeLa-celler är hela 256 dollar. Boken är smärtsam och balanserar mellan fantastiska medicinska upptäckter och en varm och levande historia om en familj som inte kan förstå hur mammas celler kan ha gjort så mycket när mamma är borta. Den väcker diskussioner om klass- och rastillhörighet likväl som läkaretik och vad som är okej att göra med en människa.

Katarina Ewelöf läser boken  och jag måste erkänna att jag är en av de som inte tyckt särskilt mycket om henne tidigare. Men jag upptäckte att för mig funkar hon toppen om jag bara får skruva upp hastigheten lite.

Boken har hållit mig i ett fast grepp från första stund och det är sällan som jag faktiskt orkat koncentrera mig på att ta in fakta under så lång tid. Det jag menar är att Rebecca Skloot lyckas både fånga och upprätthålla mitt intresse inom ett område jag aldrig intresserat mig för.  Men det är spännande, hela tiden, och jag vill knappt sluta lyssna.

Katerina Janouch kallade, i sin blogg, Den odödliga Henrietta Lacks för 2012s bästa läsning – det må vara kaxigt att säga det redan i februari, men jag kan inte annat än hålla med. Jag har svårt att tro att någon bok jag läser i framtiden skulle kunna överträffa den här. För det här är bra. Riktigt bra.

Betyg: SSSSS