”Jag fick läsa in en gammal idol” – Wilhelm berättar om att läsa in en bok av Bob Hansson
Jag älskar att läsa högt. Jag gör det så ofta jag kan, ibland för mig själv, ibland för lilla Ingrid, ibland för någon kompis. Att läsa högt är något helt annat än att skynda sig igenom en text utan att reflektera över hur orden samspelar med varandra. I varje text finns nämligen en egen rytm och en egen melodi.
Det här med rytm och melodi är någonting som Bob Hansson verkligen kan. Jag såg honom för första gången när jag gick på gymnasiet. På stadsbiblioteket i Göteborg läste han några dikter ur Lugna Puckarnas Mosebok. Han sa ”andas är att välja” och sen framförde han ett skådespel där toner, färger och klanger harmoniserade och fick mig att inse att det att leva är så mycket mer än det vi går runt och gör hela dagarna. Han blev genast min nya idol och jag vet inte hur många gånger jag har sett honom framföra sina dikter sedan dess. Jag har samlingarna signerade i bokhyllan.


