Storytel
3 kommentarer

Windowsappen är här!

av: Anna den 26-11-2012 i kategorin Nyheter, Storyteltips

Än så länge är det kanske inte så många som har en Windowstelefon men vi har ändå fått relativt många frågor om när vi släpper en app för den.

Eftersom våra kunders vilja står högt i kurs satte vi en av våra vassaste utvecklare på uppgiften och efter flera månader av kod-virkande har han tillsammans med sina kollegor släppt ifrån sig Storytel-appen även för Windowstelefonen.

Den funkar till Windows 7.5 och 8 och innehåller samma features som de andra apparna: offline-läge, sleepfunktion, sök och möjlighet att skicka invites till kompisar.

All feedback är välkommen från er användare låter utvecklarna hälsa så maila oss om ni har frågor eller har förslag på förbättringar.

Klicka här för att ladda hem den.

Bli den första att kommentera

Grand final i skojarbranschen

av: angelica den 23-11-2012 i kategorin recension

Recension av Grand final i skojarbranschen
Författare: Kerstin Ekman
Uppläsare: Katarina Ewerlöf

När den välkände författaren Lillemor Troj får höra av sin förläggare att det manus hon precis lämnat in under pseudonym inte går att publicera blir Lillemor fundersam. Hon har ju inte lämnat in något manus? Hon tar med sig manuset hem och börjar läsa. Lillemor inser att det hon läser är en berättelse omhenne själv, författad av Babba.

Snart visar det sig att Babba har för avsikt att avslöja allt om Lillemor Troj, inklusive att det är Babba som skrivit varenda en av Lillemors bästsäljare. Det Babba dock inte har förstått är att Lillemor också har fått prestera i bokbranschen, även om hon inte skrivit böckerna.

Boken berättas ur två perspektiv, dels får vi veta hur Lillemor upplever situationen, vi får också ta del av hennes minnen kring det Babba berättar i boken.
Det andra perspektivet är Babba, genom boken Lillemor läser.

De båda kvinnorna i romanen är inte speciellt lätta att tycka om och jag vill inte att någon av dem ska “vinna”. Den ena känns mesig och blir överkörd av den andra. Den andra känns elak och inte speciellt nöjd med tillvaron. Men troligen är det just det som är meningen, att man inte riktigt ska bli fäst vid någon av huvudpersonerna.
Ett problem som finns med berättelsen är att det är svårt att hålla isär karaktärerna. Katarina Ewerlöf är uppläsare och gör ett bra jobb, men det blir ändå svårt att veta vem som berättar vad.

Boken var inte så bra som jag trodde att den skulle vara, jag hade höga förväntningar. Men den är helt klart trevlig, språket är fantastiskt och jag skrattar högt någon enstaka gång. Berättelsen sträcker sig över femtio års tid och är skickligt berättad.
Jag har nyligen avslutat den, och just nu är jag inte så amazed av den, men tror att det är en bok som måste få gro och ligga i det undermedvetna innan man kommer på hur bra den är.

Och lite nyfiken blir man ju, är något av det som står i boken sant?

1 kommentar

Vad är svaret på alla frågorna Sandmannen?

av: Anna den 19-11-2012 i kategorin Boktips, Deckare, Författare

Sandmannen, efterlängtad fjärde del i serien om Joona Linna. Vad mer finns att säga om författarparet som satte myror i huvudet på hela boksverige när deras första deckare släpptes under pseudonymen Lars Kepler? Vet inte alla redan allt om hur dom blev avslöjade av Aftonbladet vars reportrar sökte upp dem en mörk kväll i deras sommarstuga och mer eller mindre tvingade dem att erkänna? Känner inte varenda kotte numera till att deras böcker nu finns översatta till minst 38 språk och att deras första bok filmatiserats framgångsrikt med självaste Persbrandt som mördaren?

Är det någon som inte sett bilder på paret med de nästan kusligt eleganta namnen Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril och har en enda medborgare undgått att fascinerats av deras skönhet och stil, nästan för vackra för att vara sanna?

Har någon som läst alla fyra böckerna inte känt vördnad för huvudpersonen, den gudalike polisen som är mer intelligent, modig och fritänkande än alla andra? Och är inte böckerna mer spännande och blodigare än nästan alla andra i genren?

Nej! Svaret på alla de här frågorna är nej. Så strunta i frågorna och ge dig på Sandmannen direkt! Gastkramande, nagelbitarspänning utlovas. Som en Storytelkund skriver på vår hemsida:
“Absolut den allra bästa bok jag läst på länge. Spänningen ligger konstant genom hela boken och den är fantastiskt välskriven. Ledsen över att den redan är slut men kan ju alltid läsa den igen och igen”.

Lyssna direkt på Sandmannen här!

Alla Lars Keplers böcker finns här. 

 

Bli den första att kommentera

Vad lurar i öronen?

av: Anna den 16-11-2012 i kategorin Storyteltips

För att kunna njuta av sina ljudböcker till fullo när man är ute och rör sig bland folk eller bland störande ljud är ett par bra hörlurar ett måste. Vi bestämde oss för att göra ett test på kontoret för att ge våra kunder lite tips inför jul. Kanske kan ett par lurar uppskattas av en kär ljudboksentusiast i år?

Själv har jag konstaterat att mina öron måste vara alldeles krokiga, få in-earlurar sitter kvar och i så fall bara korta stunder efter att ha knölat och tryckt så jag blir alldeles öm. Täckande lurar ger å andra sidan svettiga, platta öron, ful frisyr och när man ska köpa något i affären måste de krånglas ner på halsen för att man ska kunna höra expediten.
De brandgula lurarna som jag testade får flest snyggpoäng, Dennis lurar är definitivt lyxigast (3 247kronor!!?) och Marias verkar vara de mest prisvärda (om man kan med att gå runt med något som ser ut som en pennvässare i örat). 

Hörlurar är som skor, man letar alltid efter Det Perfekta Paret.

Här är några omdömen från oss på kontoret, hoppas de kan hjälpa i julruschen!

Peter, ljudtekniker:
Modell av hörlur: Sennheiser CX300II
In-ear eller täckande lurar: in -ear
Pris: 340:-
Balans mellan bas och diskant: god balans
Volymkontroll i sladden: nej
Mikrofon i sladden: nej
Sitter bekvämt i öronen: ja
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: sitter kvar bra
Stänger ute störande ljud bra: ja
Kvaliteten på ljudet: bra
Passar de bäst för musik eller böcker? passar bra för båda
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 8

Victor, webbdesigner:
Modell av hörlur: Marshall Minor Black
In-ear eller täckande lurar: In-ear
Pris: 600:-
Balans mellan bas och diskant: Nej
Volymkontroll i sladden: Nej
Mikrofon i sladden: Ja
Sitter bekvämt i öronen: Ja
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: Sitter kvar
Stänger ute störande ljud: ja
Kvaliteten på ljudet: Fantastisk
Passar de bäst för musik eller böcker? båda
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 8

Maria, Queen of app-testing et al:
Modell av hörlur: Sony Eeicsson MW600 (Bluetooth)
In-ear eller täckande lurar: In-ear
Pris: Ca 350 kr
Balans mellan bas och diskant: Tycker den är bra (Det finns ingen kontroll för det)
Volymkontroll i sladden: Ja
Mikrofon i sladden: Ja
Sitter bekvämt i öronen: Ja
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: De sitter bra
Stänger ute störande ljud bra: Helt ok
Kvaliteten på ljudet: Bra
Passar de bäst för musik eller böcker? Båda
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 7

Jonas, VD:
Modell av hörlur: iPhone vit standardlur
In-ear eller täckande lurar: in-ear
Pris: 300kr
Balans mellan bas och diskant: ok
Volymkontroll i sladden: ja
Mikrofon i sladden: ja
Sitter de bekvämt i öronen: ganska
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: sitter ok
Stänger ute störande ljud bra: nej
Hur är kvaliteten på ljudet: ok
Passar de bäst för musik eller böcker? ok för båda
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 6

Ambra, Marknadschef:
Modell av hörlur: a-Jays one earphone
In-ear eller täckande lurar: In-ear-lurar som ska stänga ute ljud
Pris: Ca 390:-
Balans mellan bas och diskant: Ljudet är hårt och skär lite i öronen när man lyssnar på böcker. Den platta sladden, som är toppen om man hatar sladdar som trasslar sig, gör att varje gång man rör sig (och det är svårt att låta bli att röra sig när man går) så skrapar och prasslar det nåt ofantligt i lurarna.
Volymkontroll i sladden: Nej.
Mikrofon i sladden: Nej.
Sitter bekvämt i öronen: Sitter som en smäck. Nästan så att det blir vacuum i huvudet.
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: Visst sitter de kvar.
Stänger ute störande ljud bra: Allt utanför ljud sållas bort så man slipper höra tåggrannens privata telefonsamtal eller barnen som skriker. Nåväl. Barnen kanske man hör – men mycket mindre än annars.
Kvaliteten på ljudet: Sådär. Jag tycker det brusar och susar en del, samt att alla ljud är extremt skarpa.
Passar bäst för musik eller böcker: Jag vill säga varken eller – men om jag måste välja – musik.
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 3

Angelica, kundtjänst:
Modell av hörlur: Nya lurar till iPhone 5
In-ear eller täckande lurar: In-ear
Pris: Runt 250 kronor
Balans mellan bas och diskant: Nja, ljudet skär i öronen ibland.
Volymkontroll i sladden: Japp. (Är dock lite struligt att få till ”rätt” volym, om man till exempel sitter på tunnelbanan och höjer är det ganska stor skillnad mellan nivåerna på ljudet)
Mikrofon i sladden: Japp.
Sitter bekvämt i öronen: Nja, tycker de är ganska obekväma.
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: De sitter bra.
Stänger ute störande ljud bra: Ja, hyfsat.
Kvaliteten på ljudet: Bra, bättre än de tidigare lurarna till iPhone.
Passar de bäst för musik eller böcker? Vilket som skulle jag säga, beroende på vad man lyssnar på för musik. Men för mig passar de bra till båda.
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 6

Anna, designer:
Modell av hörlur: Urban ears Plattan (Brandgula, naturligtvis)
In-ear eller täckande lurar: Täckande
Pris: 600:-
Balans mellan bas och diskant: Hyfsat
Volymkontroll i sladden: Nej
Mikrofon i sladden: Ja
Sitter bekvämt i öronen: I början känns det bra men efter en stund känns öronen ömma och svampiga
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: Har inte sprungit med dom men vid promenad funkar det fint
Stänger ute störande ljud bra: Ganska bra
Kvaliteten på ljudet: Lite burkigt
Passar de bäst för musik eller böcker? Böcker, silar bort skärande diskant bra
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 5

Dennis, datatekniker:
Modell av hörlur: Sennheiser MM 550-X TRAVEL
In-ear eller täckande lurar: täckande lurar
Pris: 3 247
Balans mellan bas och diskant: mycket bra
Volymkontroll i sladden: på lurarna de är trådlösa eller trådade man väljer själv
Mikrofon i sladden: Dubbla microfoner i lurarna, Då de har aktiv brusreducering används mickarna till att reducera brus om de inte används till att tala i.
Sitter bekvämt i/på öronen: ja, mycket bekväma
Sitter kvar i/på öronen eller ramlar av lätt: sitter bra på öronen.
Stänger ute störande ljud bra: Ja då de har aktiv reducering av brus och ljud utanför lurarna sägs de klara 90% av utanförljud. Jag skulle säga att de gör det väldigt bra
Kvaliteten på ljudet: Det är bra ljud, Då de har apt-X så är även det ljud man får då man kör trådlöst mycket bra.
Passar de bäst för musik eller böcker? De passar bra till båda då de har ett behagligt ljud
Genomsnittligt betyg mellan 1 – 10: 9

2 kommentarer

Har du redan plöjt Hungerspelen?

av: Ambra den 02-11-2012 i kategorin recension

Recension: Divergent
Av:  Veronica Roth
Med: Anna Maria Käll 

Det här med dystopier är ju riktigt spännande. Och extreeeemt beroendeframkallande. Efter att ha slukat hela Hungerspelstrilogin var jag ändå rätt mätt på den här dystra typen av böcker, men när så Divergent ramlade in på Storytel, och jag var utan öronbok, ville jag ändå ge den en chans. Detta trots min tidigare uttalade svåra relation med Anna Maria Käll.

Boken är första delen i en trilogi (JA!) som handlar om ett samhälle uppdelat i  fem olika falanger där alla har en särskild kvalitet (de Ärliga, de Osjälviska, de Fridfulla, de Lärda och de Tappra). Beatrice är 16, född som Osjälvisk, och precis som alla i den åldern måste hon, efter ett lämplighetstest, välja vilken av falangerna man vill ingå för resten av sitt liv. Väljer hon bort sin egen falang kan hon aldrig återvända. Självklart gör hon ett oväntat val.

Man sugs in i storyn på en gång och har sen svårt att släppa den (satt i en bil i 7 timmar igår – helt okontaktbar) ens för att göra sånt man måste. Visst är det förutsägbart och det känns tydligt att det är en sån där ”nästan-vuxen-bok” med tillhörande kärlekshistoria men det gör inget. För precis som i Hungerspelen så fylls man av den där läslusten som ibland kan vara svår att hitta och man vill bara lyssna på ett kapitel till…och ett till. Trots att man hela tiden ligger steget före handlingen och lätt kan gissa sig till vad som ska hända.

Anna Maria Käll och jag…är kompisar den här gången. Hon passar fantastiskt bra som inläsare till just den här boken och jag tror inte jag har något att anmärka på. Vi har ett brokigt förflutet men nu seglar vi på lugnt vatten i den spännande historien om Trice och hennes falangkompisar.  Nu går jag och väntar på del 2. För jag tänker inte läsa den utan det här ska lyssnas på. Helst med Anna Maria Käll.

Om du, som jag, kände ett tomrum efter Hungerspelen, gillar mörka dystopier, eller bara är ute efter nåt lättsmält och sjuuukt spännande tycker jag att du ska ge Divergent en chans. Du kommer inte ångra dig.

Betyg:

2 kommentarer

Julia Dufvenius, en inläsare som är för

av: Märta den 01-11-2012 i kategorin Intervju

Det kan inte ha gått någon förbi att vi här på Storytel är stora fans av Engelsfors-trilogin. För oss har Julia Dufvenius röst blivit synonym med tjejerna i böckerna, och kanske främst med Minou som är något av en huvudkaraktär. Vi fick därför en smärre chock när vi pluggade in lurarna och satte igång 50 nyanser av honom, även denna inläst av Julia. Ur hörlurarna ljöd Minous röst och det hon sa var allt annat än barnvänligt. En av kollegorna brast ut i ett chockat ”Nej men Minou…”. Samtidigt som vi blev smått förfärade gillar vi Julias röst och kan inte annat hålla med om att hon passar bra för rollen som Anastacia Steel. En person som så klockrent tar sig an både ungdomsböcker och vuxenerotik kan man inte annat än imponeras av. Vi blev nyfikna på hur det var att läsa in årets mest älskade och avskydda böcker.

”Jag är för!”
Det är en lugn och behaglig Julia som möter oss och det märks att hon är en person med stort fokus. Hon är eftertänksam och talar lugnt med en röst som får en att lyssna. Det första vi pratar om är givetvis vad vi tycker om 50 shades-böckerna. Det är en fråga som inte går att undvika. Alla har en åsikt säger Julia och berättar att hon har stött på många som fördömer böckerna och tycker att de är skräp, trots att de inte ens har läst dem. Jag bestämde mig tidigt för att ”jag är för” säger Julia och skrattar. Det verkar vara så det är, antingen är man med dom eller så är man mot dom.

Jag gillar böckerna säger Julia. Dom är annorlunda. För första gången är det mannen som är objektet. Det är om Christian Grey vi får läsa beskrivningar av hur han ser ut, hur han för sig, hur han klär sig, ända ner till hans välmanikurerade naglar. Om Ana vet vi i stället ingenting mer än att hon har mörkt hår säger Julia. Dessutom har Ana och Christian en kommunikation i böckerna som är ganska ovanlig i verkliga livet. De pratar öppet om allt och Ana säger ifrån när hon inte håller med eller känner sig bekväm med något. Det tycker jag är häftigt säger Julia.

Var det inte lite pinsamt att stå där i studion och läsa?
Nej inte alls svarar Julia självsäkert. Jag hade en kvinnlig ljudtekniker och vi började med att prata igenom boken ordentligt innan vi spelade in. På det viset tog vi bort alla pinsamheter. Jag har aldrig skrattat så mycket under en inspelning som den här säger Julia. Ibland går det bara inte att hålla sig med de här ordvalen. Hon tar ett exempel när ljudteknikern bad henne läsa om ett stycke.

- Kan du ta om det från mitten av sidan?
- Ok, från var?
- Från rad …
- Förlåt, men jag hittar det faktiskt inte, vad står det?
- Ja men från ”Analfisting …”

Julia skrattar gott och det är härligt att möta en person som tar saker med både humor och allvar.

Så hur gör man för att läsa in helt olika böcker och karaktärer?
Jag läser alltid en bok flera gånger innan jag går in i studion berättar Julia. Och jag läser långsamt säger hon. Jag tänker mycket på hur karaktärerna är och hur de låter. Oftast handlar det bara om att ändra tempo en aning. I Cirkeln talar till exempel vissa av tjejerna lite lång-sammare, andra lite snabbare och hetsigare. Det räcker ofta alldeles tillräckligt säger Julia. När jag läste in 50 nyanser av honom var jag noga med att läsa i en lite lägre ton för att kunna lägga kraft i alla de tempoökningar som kommer i boken.

Det märks att det är en proffsig inläsare vi talar med. Och en person som känner mycket för de böcker hon läser in. På något sätt har Julia lyckats pricka in flera av årets snackisar, från Engelsfors-trilogin till Felicia Försvann och Beate Grimsruds En dåre fri, och nu senast 50 nyanser av honom. Hon talar varmt om alla böcker hon har läst in och säger att det är lättare nu när hon kan välja mellan erbjudandena och bara läsa in böcker hon verkligen känner för. Hon säger också att inte är blyg för att höra av sig till förlaget när det är en speciell bok hon skulle vilja läsa in. Ibland går det, ibland inte säger hon.

Julia avslutar med att bjuda in oss till studion där hon just nu håller på att läsa in sista delen av 50 shades. Vi känner oss glada och ärade och säger att ja det vore ju himla trevligt. Så får vi se om vi vågar oss dit. Nästa bok som Julia vet att hon ska läsa in är Nyckeln, sista delen i Engelsfors-trilogin som släpps i slutet av nästa sommar. Just nu sitter författarna och smider planer för hur det ska gå för våra coola hjältinnor.

Vi konstaterar att vi alla väntar med stor spänning, och viss nervositet, på upplösningen. Har du inte läst Cirkeln, gör det nu! Eller lyssna på någon annan av Julias inläsningar.

          

Bli den första att kommentera

Vägen till Umbria, som en lök att skala!

av: Anna den 01-11-2012 i kategorin Författare, Intervju, Nyheter, Romaner

Berätta, vad handlar din bok om?
Oj. ”Vägen till Umbria” är fantasi kring känslor vävda runt samhällskritik och kärlek. Ett rent och skärt äventyr, men format som ett härligt trassel, där läsaren blir den som nystar. Cliffhangers, vridningar och vändningar! Karaktärer att älska, karaktärer att hata. Vissa lägger sig precis i mitten. Är den onde ond? Är den gode god? Vad avgör vem som är vad? Den ska vara svår. Svår på rätt sätt. Du får följa en mängd människor och kanske även andra underligheter, som från början kan verka oändligt separerade. Men allt eftersom märker du hur de ändå hänger samman. Frågan är hur? Varför längtar Gwendolyn så? Vad är Umbria? Varför vill Llera döda sin syster och vad är den där enorma svarta pelaren mitt i landskapet?

Boken är uppbyggd som en gåta, kan du ge några ledtrådar?
Få finns att ge. De kan ligga synliga som en vithaj på en skogsstig, eller sublima likt en albinokatt mot snöklädd bergvägg. Det du först tror dig veta, kan lika gärna vara dess motsats, beroende på hur uppmärksam du varit. Du inte bara läser ”Vägen till Umbria”. Du löser den. Men det underbara i kråksången är, att du inte behöver anstränga dig! Om du bara vill läsa en vanligt äventyr, är det precis vad du kan göra. Skala lökens yttersta lager. Vill du ha mer skalar du nästa. Och nästa. Och nästa. Tills mikroskop och stjärnkikare krävs.

Vägen till UmbriaDu gjorde några ändringar till ljudboken? Vilka är de och varför gjorde du det?
”Vägen till Umbria” är det första jag någonsin skrivit. Min debutroman. Mitt debutmanus. Jag visste ingenting, utan skrev bara rakt ut ur sinnet, genom fingertoppar och sömntunga ögon. Allt jag hade var en mening och det landade i 1,3 miljoner tecken som tillsammans formade ett fantastiskt äventyr. Men boken är bara början. En brokig början i min litterära karriär. Den blev en ouppfostrad men älskvärd skitunge. Så ren från yttre litterär påverkan det bara går, men samtidigt ohyfsad i sin form. Jag ändrade små saker. Knappt märkbara. I planeringen finns det en nyutgåva. Den ljudbok som nu kommer är dock ändå egen, oavsett Umbrias framtid. Nyutgåvan kommer att få den ansiktslyftning som behövs redigeringsmässigt. Alexandra som läst in boken har haft full frihet att låta sitt sinne styra språket här och var i ljudboken. Hon har målat den med ljuva färger i skarvarna. Utan att hon påverkat storyn. Hon har gjort det med bravur. Mina ändringar ger dock ljudbokslyssnaren lite mer. Lite extra. Sublimt. *fnittrar hemlighetsfullt…

Vilken genre tycker du att boken tillhör?
Äventyrlig science-fiction med apokalyptiska inslag tjyvparat med kärleksfylld fantasy i dess renaste form. Innehåller några adjektiv, ja.

Vilken stämning ska man vara i när man lyssnar på din bok?
Öppen. Eskapistisk. Avslappnad koncentration. Lyssnaren ger sig in i ett snår som liknats vid korsningar mellan tv-serien ”Lost”, filmen ”Inception” och den inte helt okända ”Sagan om ringen”. Jag vill att läsaren ska tänka till. Få idéer. Bygga upp och konstruera. Så sinnet får vad sinnet behöver. En utmaning!

Lyssna på boken här!

Bli den första att kommentera

Skräm bort dig med en bok i mörkret

av: Anna den 31-10-2012 i kategorin Boktips, Storyteltips

Det är nattsvart redan vid middagstid nu. Du är kanske på väg hem från jobbet, sneddar genom parken och ser ljuset från huslängan glittra mellan de svarta grenarna. Du halkar på våta, ruttnande löv och blåsten smyger sig ner under halsduken likt kalla fingrar. Äntligen framme vid din ytterdörr, du sträcker dig tacksamt mot handtaget men…nej! Du måste höra slutet på ljudboken, du bara måste höra hur det går och står kvar i det iskalla regnet med en röst i öronen som viskar om ensam död och förmultnande ben i en namnlös grav.

Det är Halloween, här kommer våra spöktips:
Människohamn
Den sista hemligheten
A Hat Full of Sky
Nådastöt
Nu ser du mig
The American Boy
Stockholms hemligheter – spökhus
Sjön utan namn
Nattfåk
Råttfångerskan

Klassiker
Skruvens vridning
Löwenskiöldska ringen
Vampyren
Endless Night
Dracula

Barnböcker:
Spöket i rum 13
Den öde graven och andra spökhistorier
Hängd mans ö
Glaspärleresan
Spökskeppet Vallona

 

Bli den första att kommentera

Beslöjad erotik

av: Anna den 31-10-2012 i kategorin Författare, Intervju

Clara Jonssons nya bok Begär kom ut för en tid sedan och vi lät våra lyssnare maila in frågor till författaren som vi sedan fick ställa till henne. Det vill säga, vi fick skicka dem per mail eftersom Clara Jonsson är en pseudonym för en, enligt förlaget, känd svensk författare. Böckerna om Clara Jonssons erotiska liv och leverne väcker nyfikenhet men vi märkte att just namnet på författaren bakom pseudonymen är det verkligt kittlande. Vem tror ni döljer sig bakom de beslöjade svaren?

Varför skriver du under pseudonym?
- Mina noveller är skriva utan en tydlig avsändare vilket ger läsaren möjlighet att fritt fantisera både kring texterna och kring vem som skrivit dem. Det blir mer spännande också.

Finns det någon risk med att skriva under pseudonym? T ex att folk hakar upp sig på vem du är snarare än vad du skriver?
Så fort du känner till vem avsändaren är förändras din relation till texten, författaren blir något att förhålla sig till. En pseudonym styr inte läsarens uppfattning om texten på samma sätt.

Anses det mindre ”kreddit” att skriva erotisk litteratur än andra genrer?
Absolut, sex platsar sällan i finsalongerna, i alla fall inte den där lusten beskrivs. En skruvad och sjuk sexualitet kan däremot få förekomma. Som om den var mer “konstnärlig”. Det är märkligt det där.

Tror du inte att fler skulle våga sig på att läsa erotiska böcker, t ex dina, om de kunde identifiera sig med författaren?
Nej, varför skulle det vara så?

Är det svårt att hålla isär dina olika böcker och karaktärer, dom erotiska och dom andra (vilka är dom?)?
Det är inte alls svårt, men som du förstår kan jag inte berätta om mina andra böcker…

Tror du att det finns manlig och kvinnlig erotisk litteratur och vad är skillnaden mellan hur män och kvinnor vill läsa om sex?
Den kvinnliga lusten är mer mångfacetterad än den manliga, om man ska vara krass. Lusten, kåtheten, är olika stark beroende på individen, men generellt så är ju till exempel den kvinnliga orgasmen så mycket rikare än mannens. Den kvinnliga sexualiteten har inte boomat till fullo ännu, men det är på gång.

Offentligt framställs kvinnor fortfarande som objekt och som till för mannens njutning, heteronormen är stark där. Privat finns det dock många män som har huvudvärk varje kväll och som inte riktigt orkar leverera, många fler än vad som görs gällande i tex porrfilm :) Man kan förenklat säga att kvinnor föredrar långsammare handling och text, medan män vill ha snabbare action och bilder.

Man ser sex överallt i samhället, på tv och i böcker. Folk verkar inte kunna få nog. Varför är det så?
Sex är spännande och det är skönt att bli upphetsad. Det har länge rått brist på bra erotisk litteratur, jag har försökt fylla tomrummet men det har behövts mycket mer.

Har du läst 50 shades of Grey, och vad tyckte du i så fall?
Det var en upphetsande bok till viss del, men ganska många tråkiga avsnitt som inte handlade om sex alls. I tredje boken tar det sig. Jag tycker att författaren kunde varit mer detaljerad och haft längre och mer utförliga sexscener.

Har du några boktips på erotiska böcker för en nybörjare?
Alla mina böcker!

Är du inte sugen på att berätta vem du är?
Nej.

Vad gör du om du blir avslöjad?
Det blir jag inte.

Har du något boktips, gärna ljudbok, till våra lyssnare?
Det får bli Begär.

Lyssna på Begär här!

Bli den första att kommentera

Från soffpotatis till maratonlöpare? Tveksamt.

av: angelica den 30-10-2012 i kategorin recension

Recension av: Heja Heja
Författare och uppläsare: Martina Haag

Oavsett hur trevlig, käck och glad Martina verkar så var jag inte helt säker på om jag skulle fixa att lyssna på henne en hel bok. Efter lite tvekan gav jag mig ändå på Martina Haags Heja Heja. Och de första minuterna var inte lätta. Men efter ett tag kom jag in i det. Vande mig.

Heja Heja handlar om Martinas egna resa från att vara soffpotatis till att vara maratonlöpare. Hon berättar hur hon utvecklats och att hon från början ”endast” klarade av att springa i tolv minuter utan att stanna. Själv tycker jag att tolv minuter är väl ganska okej om man aldrig rört på sig?

Martina är väldigt positiv, lite för positiv. Och lite för duktig. Att hon klarar av att springa oavsett väder och vind, oavsett om hon bara vill stanna och kräkas.
Så när hon hamnar i svackor som jag själv kan känna igen mig i gillar jag boken lite mer. Blir lite skadeglad typ. Tänker att ”Det var väl på tiden”. Det visar sig att Martina också har uppehåll från sin löpning och att det inte är så himla lätt att komma igång igen och att det mesta känns segt när man inte varit i löpspåret på ett tag. Precis som alla känner. (Eller åtminstone jag.)

Jag tänkte att Martina kanske kunde få mig att ta tag i min egen löpning igen. Boken lockade med tanke på att den endast är 3 timmar och 17 minuter. Quick fix liksom. Och jag känner mig lite peppad i omgångar och tar till mig hennes tänk att ”Om jag klarade 12 minuter idag måste jag klara 13 imorgon”. Det känns smart.

Fast jag lyckas inte snöra på mig löparskorna. Tänker istället ”Det är kallt”. ”Det är mörkt”. ”Det snöööööar ute!”.

Boken är ändå lite lagom trevlig och jag drar på mungiporna ibland. Men som sagt, jag vet inte direkt om den motiverar mig till att börja kuta runt i skogen, och ännu mindre bland folk i centrum.

Att springa ett maraton känns oändligt långt borta. Men tjejmilen kanske man ska våga sig på nästa år?

  3. 1
  4. 2
  5. 3
  6. 4
  7. 5
  8. 6
  9. 7
  10. 8
  11. 9
  12. 10
  13. 11
  14. 12
  15. ...
  16. 25

Gilla oss på Facebook!

Kategorier:

Senaste inläggen: